Hela lördagen fick Ines tillbringa i sin nya, varma koja. Då Bigge verkade ha bestämt att Ines inte får komma in i hans koja återstod bara att bygga en egen åt Ines.

Nu har hon farstu och gemak med fönster och som värmekälla Adax vhp 102 värme-element, enkom för hundkojor. Få se om Bigge flyttar in då han ser hur fint där är.

Alltså, igår skulle vi vara i Sjundeå på jaktprov med Bigge. Kl 5.30 satt vi Ines, med ett jätte-ben att gnaga på för dagen skulle komma att bli lång, i kojan.

Jag skulle  fungera som hundförare, för första gången i mitt liv, och Göran som domare. Jag hade läst på ganska bra om hur det går till på prov så att jag inte skulle sätta käppar i hjulet för Bigge med att locka på honom till nåt fint harspår eller dylikt.

Bigge blev lottad att jaga i Ingå och som domare skulle två gamla ´rävar` fungera.

Det var 2 grader varmt och under natten hade det snöat, snön var 15cm djup. Det var fuktigt och dimmigt kl 8.15 då jag släppte Bigge.

Snön låg alldeles slät och inte ett harspår syntes. Jag var ganska orolig för att Bigge skulle börja gläfsa  som bara den, tills jag insåg att han inte har några lukter att gläfsa på i den orörda fuktiga snön.

Ivrigt stack han iväg och kom och visade sej efter 20 min och sedan iväg igen. 5 minuter senare ylade han till och då domarna frågade mej om det var hare han hade fått upp kunde jag säker svara, att hare var det! Så tydligt var upptaget.

Efter att ha kollat platsen där upptaget skedde var det inga tvivel om villebrådet.

Och sedan var det raka rör. Då 120 minuter var fulla hade Bigge jagat 102 minuter och det kändes fint att starta på andra delen med 215 minuter söktid kvar.

Det var också trevligt att höra den erfarna stövardomaren berömma Bigge och beaglen överlag. Bigges skall, fart och iver gjorde stort intryck på honom och han nämde flera gånger hur fin hund jag har.

Andra delen gick i samma tecken och ännu 10 minuter före tiden gick ut, tjöt Bigge till en sista gång då han kom inpå haren och då tiden var full såg jag på GPS att han var 120 meter ifrån mej och lockade in honom. Sedan var det bara att åka till huvudplatsen för att gå igenom domarnas utlåtanden tillsammans med överdomaren. Något stolt och belåten fick jag sedan mottaga Bigges pokaler, en etta i jaktprov och vinnare i tävlingen!

Ines fick alltså tillbringa 12 timmar i kojan, men det verkade hon inte ha tagit skada av. Och då vi visste att följande morgon åker vi till skogs igen och då är Ines med, så lindrade det husses och mattes samvete.

Här vilar den trötta och smutsiga vinnaren

Jag måste säga att den här dagen blev kanske den allra finaste jaktupplevelsen jag varit med om. Domarna var aktiva jägare som jagat hela livet och deras inställning till hunden var beundransvärt positiv. Det sprang omkring i skogen och kollade var drevet gått och analyserade spåren efter både hund och hare och man märkte att också domarna trivdes.