Jag åt en penicillin-kur och sårena läkte bra.

Livet på Tallbacka har fortsatt som tidigare men jag har nog funderat på vad eller hur jag borde ha gjort för att  ha undvikit att Bigge bet mej. Hade han låtit bli om jag istället för att ta honom i nackskarven hade rutit och knuffat bort honom?

Om nån har en åsikt tar jag gärna emot den i kommentarerna. Skriv på svenska eller finska, det har ingen betydelse.

Nu äter Bigge först och sedan stängs han ute från köket för att Ines skall få äta i lugn och ro. Det visade sej att jag hade uppfattat Ines matrumba alldeles fel. Då hon inte behöver vakta maten äter hon upp allt på en gång.

Nu tar vi itu med att träna Ines för att gå på utställning. Hon ska lära sej att gå fint bredvid i koppel och att stå.

För ett år sedan började Bigge plötsligt gnälla i sin stol för att han inte ville hoppa ner därifrån och då tog jag honom till hund-kiropraktor Matts Holmström i Nordsjö. Det visade sej att Bigge hade  ett lås mellan två kotor i ryggraden och efter kiroprakorns behandling hoppade Bigge upp och ner i stolen som förrut. Då bestämde jag att i fortsättningen för jag honom på behandling efter jaktperiodens slut. Det kan inte skad i varje fall.

Nu tog vi Ines med för att kolla upp om hon kanske också behöver lite ´avkoppling` i kotorna då hon gått lite konstigt med bakbenen. Lite på samma sätt ser en del rotweilers ut gå på, baken rullar som om benen inte rör sej från höftlederna utan ett stycke uppifrån ryggen. Mellanrummet mellan 6 och 7 kotan rörde sej inte alls. Det kan hända att det är en svit från förlossningen.

Vi ska på återbesök om en vecka och då borde det vara ok.