Idag var jag verkligen trött efter jobbet men det fattar ju inte en hund! Alltså satt Bigge och gnällde för att få komma ut och hur trögt det än känns vet jag ju att också jag njuter sedan då vi är ute.

Vi gav oss iväg, jag och mina hundar. Vädret var underbart med solsken och vårlukt.

Då vi redan närmade oss hemgården efter en timmes länk ser jag ett djur, just det, en hund var det inte och inte en katt!

Tammesjutton! Det är en LO! 5 meter framför oss kommer den strövande ner för sommargrannens uppfart. Den märker varken hundarna eller mej innan jag förvånad ropar: Det kan inte vara sant!

Då vänder den huvudet mot oss och sätter fart in i skogen.

Ines blev ivrig och ville efter lon men Bigge var inte speciellt intresserad.

Det är kanske bara en månad sedan man såg varg på precis samma ställe och för ett år sedan hittade grannen björnspillning i sin skog. Här lever vi alltså mitt inaturen!