Nu har vi hälsovårdsvecka på gång.

Idag var det dags att vaccinera Ines. Jag hade beställt tid till kommunveterinär Johan Karlsson för det är lite billigare att få såna här rutin ärenden utförda hos honom.

Han började med att undersöka ögon och tänder och då var det Ines som fräste till riktigt ordentligt! Karlsson nappade tag i kinderna på henne och röt till och snabbt lugnade hon ner sej. Sedan då han stack nålen i henne fräste hon igen! Också nu röt han åt henne och hon blev så skärrad att hon låg alldeles platt på undersökningsbordet.

Jag blev ganska flat över hennes uppförande. Jag får göra vad som helst med henne och hon kan högst morra lite men genast då jag säger till ger hon sej. Att hon morrar åt främmande mänskor har bara hänt en gång tidigare, också då skulle den personen se på hennes tänder. Nu är det säkert orsak att börja be främmande mänskor titta henne i munnen så att hon lär sej att gå med på det.

Ines har  haft Bigge under kontroll redan länge. Det händer att han är på väg att hoppa upp i en stol och då behöver Ines bara titta vaksamt på honom så låter han bli att hoppa upp, eller att hon vaktar att han inte går in i sin koja. Skulle det vara frågan om mänskor skulle Ines bli beskylld för att vara en mobbare, så utstuderad är hennes behandling av Bigge, men, bara ibland. Dessutom är hon svartsjuk. Då Bigge ligger bredvid mej i soffan kommer Ines och klämmer sej emellan och hon gör det med besked.

Efter löptiden har Ines haft lite juver och Karlsson menade att hon är skendräktig. Få se vilka uttryck det kommer att ta sej ifortsättningen?

Vi talade om Bigges haltande också. Karlsson tycker att vi ska ge glucosamin åt honom under hela jaktsäsongen. Det lär åtminstone inte skada utan hoppeligen skydda mot slitage. Han ansåg också, alldeles som endel andra hundförståsigpåare att Bigge haft otur som råkat skada sina tassar och att det inte är ärftligt isynnerhet då vi vet att varkens hans mamma eller pappa har liknande problem. Det här är ju viktigt med tanke på att ta valpar av honom.