Det blev alltså jakt för far på farsdag!

Det började just vara ljust då vi kom till skogen.

Jag klev av på skogsvägen med Ines och Göran fortsatte ännu längre in i skogen med Bigge.

Ines sprang ivrig och kollade upp skogsbrynen på var sida om vägen och ganska snart märkte jag att nåt var på gång.

Jag stannade och lät henne söka. Hon rörde sig kanske 50 m in i skogen men efter ett tag kom hon tillbaka till mej och vågade sej tydligen inte längre in i skogen ensam. Så, jag gick med.

Genast fortsatte hon söka och då jag vände mej om såg jag haren ge sej iväg bara 5 m från Ines. Länge hade den legat och tryckt!

Ines tjöt till och så drev hon den i 7 minuter med fint skall. Sedan var det tapp. Tyvärr blev hon inte kvar för att reda ut det utan kom tillbaka i sina egna spår.

Ines upptag kom 20 över åtta och och 6 minuter senare såg Göran haren som Bigge  fick upp.

Jag hade fört Ines tillbaka till tappet och medan vi höll på att reda ut det kommer Bigge i samma spår som Ines hare hade tagit!

Vad var på gång? Båda hade fått upp var sin hare på var sitt håll och båda hararna hade tagit samma stig? Gör harar så?

40 minuter senare fick Ines igång haren på nytt med ett likadant tjut som tidigare och nu kom Bigge farande från alldeles annat håll, där han hållit på med att reda ut den andra harens väg, och tog upp jakten och båda hundarnas skall blandade sig till ljuv musik   i 10 minuter.

Och tapp igen! Den här gången klarade Ines inte längre av att reda ut mysteriet. Men Bigge hade redan tagit sej tillbaka till sina ´egna marker ` där han redde upp spåret och fortsatte drevet.

Ännu en gång fick Ines upp en hare men när det den här gången blev tapp såg man att hon inte hade lust mera.

Vi hade varit dryga 3 timmar i skogen så vi tog fast båda hundarna och åkte hem.

Det hade varit en ovanligt lyckad jaktdag då vi såg haren 3 gånger och drevet gått på ett ganska litet område. Men vem som jagat vilken hare och och hur de här hararna rört sej blev nog ett mysterium för mej.

På kvällen skulle Bigge få lite muskel-service så han skrudades i sin nya fina Back on Track mantel, som skall vara balsam  för muskler och leder. Han gnällde så hjälplöst och hjärtskärande att man trodde att han hade ont så länge han hade den på sej att det bara var att konstatera att 60€ slösats på en onödig grej.