Förra veckan jagade vi i Kinnula.

På tisdagmorgon vaknade vi till ett insnöat landskap!

Ok, - inga harspår att vänta, knappast några harlukter heller! 

Vi gav oss iväg för att kolla markerna och hade fått råd om att söka oss till unga planteringar där hararna äter på nätterna.

Statens jaktmarker som går under namnet Kivijärvi är mo-landskap, rätt högt beläget, och där uppe fanns det ännu mera snö. Så här såg det ut genom bilfönstret.

Bigge fick ta första passet medan Ines väntade i bilen. Och trots svåra förhållanden räckte det inte länge innan han hade sökt upp en hare som han jagade tills den försann i nåt gömsle så att Bigge inte längre hittade den.

På pass stod Göran med bössan och jag med kameran.

Det var verkligen fantastiskt att ha förflyttats från ett grått höstlandskap ut i den snötäckta skogen där gula löv lyste på träden.

Då ett par timmar hade gått tyckte vi att det var Ines tur att komma ut i skogen, så hundarna fick byta plats i bilen.

För Ines var det för svårt att hitta hare i det här vädret. Visserligen var det vackert med snön och några köldgrader men då det inte fanns några spår snurrade hon på i planteringarna där det fanns gamla lukter och kom inte vidare.

Vi avslutade dagen med att köra omkring för att se var vi skulle fortsätta jakten följande dag. Fina ställen fanns det gott om och vi bestämde att vi börjar dagen ganska långt in i skogen dit vi kommer med en skogsbilväg och där det borde finnas hare.

Sagt och gjort. På onsdagen hade vädret inte ändrat.

Hararna hade legat och tryckt hela natten rädda att avslöjas mot den vita snön så några spår fanns det inte nu heller.

Men Ines ville inte gå ifrån oss! Hon snurrade runt oss och gick vidare bara om vi gjorde det. Hela tiden lystrade hon mot skogen och stannde upp för att stirra in i skogen. Underligt beteende för henne konstatrade vi och gick framåt i hopp om att hon skulle ta sej en sväng in skogen.

Hon höll sej ändå hela tiden inom synhåll för oss och då vi kom till vägens slut förstod vi varför hon var ängslig för där såg vi alldeles tydliga björnspår!

Måste medges att lite kusligt kändes det trots att det var spåret av en björnunge. Men finns det en unge så finns det också en björnhona och då kan det redan bli farligt!

Vi tänkte att nu tar vi en sväng genom skogen tillbaka till bilen och sticker därifrån men då vi sedan såg ännu mera spår just åt det hållet vi hade tänkt ta vägen, svängde vi om och gick tillbaka samma väg vi kommit. Inte ens en bild av spåret blev tagen!

Förflyttning till ´bättre`jaktmarker alltså och Bigge fick fortsätta där han också nu fick igång haren.

Men det är svårt på främmande mark där man inte känner till hararnas gångar att komma till skott, så också nu fick haren bli kvar i sitt gömsle.

På torsdag skulle det bli storm under dagen men snöa skulle det börja först vi 10-tiden.

Några timmar slog väderprognosen fel. Det började snöa redan kl 8! Båda hundarna fick var sitt 2-timmars pass och vi blev både blöta och kalla då vinden ven på ordentligt och temperaturen var runt noll.

Inte ens kameran ville jag ta fram många gånger med stelfrusna fingrar.

I stugan vid Ylä-Jäppäjärvi var det sen skönt att bada bastu och ta sej ett dopp i sjön. Vi eldade på ordentligt med ved i spisen för blåsten gjorde det riktigt svalt i knutarna.

Fredag morgon skulle ha varit perfekt jaktväder förutsatt att hararna skulle ha rört på sej men fortfarande syntes inte ett harspår nånstans! Det hade snöat så mycket att det uppe på moarna låg 15cm snö.

Det här var vår sista dag och lite besviken var jag för jag hade hoppats på att Ines här skulle få jaga skogshare och hoppeligen komma på hur söket ska gå till. Så blev det nu inte.

Ines har fint luktsinne och hittade nog de gamla lukterna men hon snurrade på stället och det hade behövts färska lukter som hade lett henne vidare efter haren.

Bigge hittade hare nästan alla dagar och för honom blev de här dagarna fin konditionsträning och kondition kommer han att behöva om 4 veckor i FM provet. Terrängen i Uurainen lär var krävande med berg och dalar.

På lördagen åkte vi hem och vi hade tyckt bra om både jaktmarkerna och stugan och då Sakke, som har jaktmarker här, kom och hälsade på tyckte han att nästa gång vi kommer ska vi planera vår jakttur med honom så ska vi komma ut på riktigt fina harmarker.