Så är vi i mars månad och jakten är över för den här vintern. Skottåret förde med sej en extra dag som utnyttjades till max
Under sista veckan tillbringa hundarna 5 dagar i skogen vilket blev möjligt då skaren bar och det snöade lite så att tassarna höll.
Ines sista drev blev en rusacka som inte dog av hagelsvärmen som laddades på den så Ines tog upp jakten och kom ifatt haren.
Då jägarna kom på plats hittade de en massa pälstofsar och blod men ingen hare och inga spår av den.
Hundspåren gick in i en lada invid och i ladan hittade de den dödade haren gömd under lite bråte.

Svårt att tro att i den här lilla, söta  hunden bor ett sådant vilddjur




Tildes sista drev blev det bästa jag hört.
Vi hittade ett nattspår och där hade  haren ätit. Tilde jobbade på ett tag för att komma underfund med åt vilket håll haren dragit iväg och då gåtan var löst räckte det inte länge innan skallet talade om för mej att nu var det drev på gång. 25 minuter utan uppehåll hörde jag skallet och det är rekord.
Tilde har utmärkt jaktiver och hon förstår sej ganska bra på att ringa på tappt men hon stannar inte värst länge på tapptet. Det blir säkert bättre bara hon får mera erfarenhet.
Men, det som oroar mej är att hon visar alla tendenser på att vara lös.




Av vårens valpkull hoppades vi på att valparna skulle få Ines snabbhet och ointresse för klövdjur och av Bigge bla hans fantastiska lynne. Jaktiver var vi övertygade om att valparna skulle komma att få i arv av två så ivriga föräldrar. Allt det här har Tilde fått    och från den oönskade listan som är ganska kort, har hon ärvt lösheten

Bigge har jagat så som gamla hundar jagar. Alltid lika ivrig i skogen och lämnar oss därför aldrig utan upplevelser

och till sist en symbolisk vandring hem då jakten är slut