Det var ännu minusgrader kl 8.45 då jag kom ner till Stubbans med Bigge.

Att Kyrkslätt är Finlands hjort-tätaste trakter bekräftades i veckan då det på TV visades ett program om hjortjakt i Nyland.

Alltså, är det bäst att hålla Bigge kopplad tills man vet att det är hare han har vittring på.
Idag hann vi gå  bara ca 100m så började svansen vispa raketfart och då det på marken vimlade av harspår släppte jag honom direkt



Fuktig snö är oemotståndligt för Bigges luktorgan med den påföljd att han skäller och gläfsar i ett!
I torrare före är han riktigt exemplarisk och väcker så där trevligt så man vet att nu börjar det hända.

Idag var det alltså fuktigt.

Trots lösheten hade han drev på gång efter 15 minuter och höll det i ca 1/2 timme.

Jag följde med honom på GPSen och såg att han drev i en cirkel och var då säker på att det var hare han drev för nån hare såg jag inte.

Då jag har hörsel bara på det ena örat kan jag inte lokalisera skallet och har jättestor nytta och glädje av GPSen!
På grund av min dåliga hörsel skjuter jag inte heller. Men att följa med jakten är härligt.

Sedan följde 1,5 timmes sök. Det är lustigt att då jag är ensam med Bigge på jakt håller han fin kontakt. Kommer med jämna mellanrum och visar sej så det är ett nöje för mej. Likaså idag!

Följande upptag hade han utan det typiska tjutet då han kommer på harens lega och drev sedan 1timme.
Jag drack lite te ur termosen och pratade med markernas andra jägare, som var ute och kollade rovfåglar och lo-spår, och hade vägarna förbi.
Det var riktigt vår i luften, småfåglarna sjöng och en svan flög över mej.



Under tiden hade Göran varit i hammaskogen med Ines för där har vi en skogshare som är så bra att träna på för henne.
Ines hade hittat massor med spår och varit jätte ivrig och duktig. Men ännu räcker inte erfarenheten till att lyckas med att hitta haren i skogen själv.
Vi väntar med spänning när den första ´perslähtön`ska komma.

Perslähtö= jägarens fackterm på finska för: komma på haren på dess lega