På morgonen var båda hundarna riktigt pigga så vi åkte till skogs. Vi hade valt Kanavaara som jaktmark och där släppte vi hundarna kl  8.05.

Det tog bara 5 minuter så hade Bigge haren igång.

Igår, på Ski Börri, sade killen som jobbar där att det lär finnas lite hare här i år. Det hade jag fått veta på beagleforumet också, att här lär finnas många lodjur som tullar på harbeståndet. Men om man jämför med det harbestånd vi är vana vid på Porckala-området finns här gott om hare, uppfattningen baserar sig på  att Bigge faktiskt fått drev alla dagar utom igår då vi inte jagade alls.

Vi har inte kunnat låta bli att släppa Ines samtidigt som vi släppt Bigge fast vi vet att det är risk för att hon springer efter honom utan att alls fatta vad hon håller på med men då det alla dagar visat sej att hon efter ett tag tröttnat på att följa Bigge och  sedan hittat ett eget spår att reda ut har det kännts tryggt.

Så också idag! Ines fick upp en egen hare som hon drev tills haren korsade vägen. Där blev hon kvar och letade efter utgången, envist, utan att ge upp. Utan att klara uppgiften.

Bigge höll haren i 3 timmar. Drevet gick igen över 2 km från upptaget. Jag har hört att skogsharen rör sej på ett litet område men den regeln gäller nog inte för  Paljakkahararna! Då drevet gått över till olovliga marker och Göran trodde sig ha hört vargar(?) yla, tyckte vi att det var på sin plats att ta fast Bigge.

Skaren hade  igen gått hårt åt små beagletassar. Men det var utschasade hundar som låg i soffan på kvällen och kvinkade då de drömde om dagens bravader iskogen.