Nu har det gått ganska länge sedan jag skrivit nåt om ´hundlivet` på Tallbacka. Få se nu vad som hänt !

Det  måste medges att det kändes ganska intensivt att ha gått igenom hela jaktprovsrumban för att delta i Finska  Mästerskapet och att ett litet dåligt samvete för att  Ines jakt-träning blivit i skymundan gjorde sej påmint.

Därför har Bigge fått stanna hemma ibland då Ines fått komma till skogs. Ines framsteg har kanske mest gett sig uttryck i att hon söker längre bort från matte eller husse men då hon hittar haren lyckas hon fortfarande inte hålla sig på spåret mer än ca 10 minuter.

Därför upplevde vi att gårdagens jakt var lyckad och en bra erfarenhet för Ines.

Vi hade släppt båda hundarna på samma ställe och de gav sej iväg åt helt olika håll. Det tog bara några minuter då jag hörde Bigge skälla till men Ines fortsatte att leta oberörd. Först efter 90 minuter då Ines fortfarande sökte ivrigt och man såg att hon alldeles tydligt hade vittring ( man hörde det också! hon skällde oberoende åt vilket håll hon sprang i spåret) hakade hon på Bigges drev då det kom rakt på henne.

Sedan fortsatte de jaga samma hare i mer än en timme då skottet small.

Erfarenheten som vi hoppas att det finns orsak att vara glad över är att Ines kanske fick en lektion i hur man reder upp tapp. Kanske, kanske inte!

Då hundarna jagar blir det bara människor som fastnar på bild :D

 

Den 12.12 åkte jag till Mässcentrum för att titta på 38 beaglen som tävlade om att få åka till England och delta i utställningen i Cruft. Bara vackra hundar. Man slogs av tanken att det inte är en lätt uppgift domaren har då han ska sätta hundarna i skönhetsordning.

Jag passade på att få mej en lektion i fettsyrornas egenskaper i Nutrolins utställningsbås http://www.nutrolin.fi/ och nu har Bigge fått en ranson varje dag i en veckas tid och jag tycker att hans päls är mycket mindre flottig redan.

Så har man gjort mej uppmärksam på att jag har lagt upp ganska så få bilder på Bigge här i bloggen och därför skall jag bättra på den bristen

.