Kl 5 på lördag morgon skulle vi infinna oss i Kytäjä, Hyvinge, där årets distrikts-mästerskap gick av stapeln.

Det innebar tidig väckning för att hinna åka via Veikkola efter domaren vi skulle ha med oss.

Göran skulle jobba som domare och jag som hundförare.

Väl framme gällde det att mätta sej med morgonmålet som stod framdukat.

Sedan följde lottdragning om jaktmarkerna och jag drog lotten för Sudenkallio. Alltså fyllde jag bilen med  de 2 domare som var utsedda att dömma jakten för området, kollade att Bigge hade det bra bak i bilen och sedan  susa iväg med motorvägen till Klaukkala där skogen finns.

Kl 6.45 kunde vi släppa Bigge och det tog bara 3 minuter så  hade han haren på spåret.

Som alltid blev det bråttom för mej att knäppa på gps. Komma ihåg att kolla väderstreck osv.

Nu visade det sej att Tracker bjöd på en ny uppdatering för Hunter-programmet just den här dagen och jag nekade installerinegn för jag vet att den aldrig lyckas utan en massa ny användargrejer som man måste lära sej och det hade jag inte tid med just nu. Men, jag kunde inte kringgå installeringen och beslöt mej därför att acceptera den för att fort få koll på var Bigge befann sej.

Katten heller att det lyckades!

Sedan hade jag inte tillgång till kartorna och fick lov att klara mej bara med kompass. Till all tur visade det i vilket väderstreck  Bigge befann sej och hur långt ifrån mej han var.

Under följande 120 minuter samlade Bigge 69 minuter drevtid och sedan var det dags att fånga in honom och domarna satte igång med att gå igenom första delens insamlade intryck av jakten.

Till andra delen fanns det 237 minuter söktid kvar. Jaktivern var på topp och ingen löshet under sök eller drev hade kunnat iaktas. Bra skall och fart. Allt OK!

Om andra delen skulle visa sej att bli en upprepning av del 1 fanns det hopp om att slutresultatet kunde bli en jaktprovetta

Alla chanser fanns. Men nu hade det redan ljusnat och det höll på att bli riktigt varmt och det innebar att harlukten sakta men säkert försvinner.

Därför ville domarna inte pausa och äta av matsäcken jag hade med uten vi bytte område och släppte Bigge för att han skulle ha så bra utgångsläge som möjligt. De satte bara kruksar i protokollena och så bar det av till det nya området.

Men det verkade inte finnas en enda hare på det här området.

Istället stötte vi på en älghundstik. De hade inlett älgjakten den här dagen på det här området! Under en halv timmes tid var Bigge upptagen med tiken innan jag lyckades locka bort honom och älghundens husse kom och tog sin hund med sej. Sedan stötte vi på 6 ryttare som pratade glatt med varandra och berättade att det vimlar av hjort och älg i skogen. Då jag upplyste dem om att vi bara är intresserade av hare sa de att några harar har de inte sett skymten av

Alla 237 minuter användes utan att det ledde till upptag.

Aldrig tidigare har det för mej blivit ett så tungt jaktprov fysiskt, alltså! Vi tog oss genom snår, hoppade över diken, klättrade upp och ner för berg i 6 timmar.

Bigge var duktig och jaktivern fanns kvar till slutet. Men om det inte finns hare i markerna, så vad gör man?

Sedan var det dags att göra sammandrag av dagens prestation och vid det laget smakade redan vägkosten

Av alla 10 hundar hade 3 stycken fått bra resultat och det visade sej att de allesammans hade lottats till marker som låg i samma trakt.

Detta faktum tolkade jag som ett bevis på att där fanns det hare.

Bigge placerade sej genast efter dem på fjärde plats och går så vidare till följande etapp i Tavastehus (på vägen till FM-provet i Uurainen i mitten på november, hoppeligen).