Det här måste väl hända, innan jag lär mej!

Alltså, idag på morgonen vaknade jag alldeles som vanligt. Satte gröten att koka åt mänskorna och portionerade hundmat.

Sedan var det dags att sätta ut Ines på löplinan för att göra sina bestyr och under tiden kom Bigge  till matskålen och åt upp sin mat. Nu skulle Bigge ut och han får ju gå lös ute för han smiter inte. Allt väl så här länge!

Sedan kom båda hundarna in och jag gav matskålen åt Ines. Bigge stod snällt och tittade på, snusade på skålen men gick bort då jag sade till åt honom att gå.

Jag tror att det beror på att Ines snart skall ha löptid som hon kinkar med maten. Helst äter hon bara köttet. Hon flyttar köttet ur skålen, smakar på gröten/grönsakerna, tillbaka till köttet osv. det är ganska omständigt, hennes ätande, och drar ut på tiden. Bigge passar naturligtvis på att försöka nappa åt sej där han kommer åt men lyder då han nekas godbitarna.

Det är här jag gjort fel! Jag har låtit dem vara i samma rum då det här pågår då jag borde ha fört bort Bigge från köket.

Idag slutade det med att han inte löd då jag för fjärde gången kommenderade bort honom utan han murrade åt mej. Jag tog honom i nacken och då bet han mej i armen och höll greppet med tänderna . Jag satte mej på honom och bände loss tänderna. Jag borde säkert ha rutit och gormat också. Jag var ändå fullt sysselsatt med att få upp hans bett och med att hålla honom på plats och kan bara konstatera att man i den situationen  inte hinner fundera så mycket på vad man borde göra!

För mej var det viktigaste att gå, fast blödande men som vinnare ur situationen så därför satt jag kvar på honom tills jag såg att hans blick inte längre var ´vild`.

Under dramats gång åt Ines upp sin mat, oberörd av vår kamp!

Sedan gällde det att hämma blodflödet , kolla upp skadorna och konstatera att det är dags att åka till hälsovårds-stationen för omplåstring och stelkramps-spruta.

 

 

Bigge skämdes! Han följde mej tätt i hasorna och sökte min blick men blev benådad först då han kom och satte sej brevid mej i soffan och krafsade med tassen på mej.

Nu är jag då förbjuden att gå på jobb den här veckan för det finns risk för infektion. Dessutom är det svårt att göra mitt jobb med bara en helt fungerande hand.

Tur att han inte bet mej i benet för det är härligt solsken ute och det finaste hundrastarväder man kan tänka sej!