Nu är det så mycket snö på träden att skallet dämpas så effektivt att jag inte HÖR!

Idag var vi i Lojo på jakt. Det var fin , gammal och tät skog som var täckt av snö och när hundarna  jagade på 200 m avstånd hörde jag ingenting. Det blev lite tråkigt men till all tur har jag gpsen och så underhöll jag mej med att bla lyssna till småfåglarnas sång då de åt enbär ur buskarna.

Markägaren hade igår kört med traktorn upp ´vägar` så att det skulle vara lättare att ta sej till pass-ställena. Lite roligt, tyckte jag, men helt förståeligt att gamla farbröder inte orkar plumsa i snön. Bigges drev gick ändå åt helt andra vädersträck än traktorspåren så han fick jaga sin hare i lugn och ro utan inblandning av skyttar. 2,5 timmar höll han haren innan han kom bort  från tappet som han inte lyckades reda ut.

Sedan fortsatte han i samma glänta där Göran hjälpte Ines. Hon är fortfarande lika ängslig och rädd att bli övergiven verkar det som. Idag blev hon satt på spåret där haren setts men tappade flere gånger och kom varje gång tillbaka till Göran. Få se när hon ska bli lite modigare.

Nästan ända från början hade vi en dreverpojke med oss. Han bara dök upp! Han hade pejl och därför väntade vi på att nån skulle komma och ta honom men då ingen dök upp ringde vi till ägaren som lite generad kom efter honom.

Här fick Ines lite nog av hans närgångenhet och gläfser riktigt ordentligt åt honom.

Det visade sej att han släppts att jaga på ett område som är 12 ha stort! Så inte underligt att han hade bekymmer med att få haren att hållas inom lovliga jaktmarker!

Efter4 timmar förflyttade vi oss till ett område som bestod av små skogsdungar som lär krylla av rusakkor och tanken var att låta hunden kör ut dem och hoppas på att passkarlarna står på rätt ställe. Nå, rusakkorna blev nog utkörda men, passkarlarna stod inte på rätt ställen