Idag blev det 7 km  vackert i koppel.

Äntligen har jag kommit på hur jag ska knycka med handleden då hunden drar i kopplet. Jag har läst om det tidigare, och många gånger, men ine FATTAT. Nu har jag  tittat på Dog-whisperer på Liv-kanalen och äntligen!

Bigge har egentligen kunnat hela tiden men matte har behövt 6 år på sej att förstå hur det ska gå till. Ines klarar det ännu bättre än Bigge!

Efter länken hände det igen att Ines smet till skogs och jag stod där på hösta berget och lockade på henne. Då såg jag en vit svanstopp mellan träden men svansen visade sig tillhöra en vitsvanhjort!

Hjorten stod och blängde på mej och jag höll mej blickstilla för att inte skrämma iväg den.

Min tanke var att Ines, antagligen fanns i närhetetn och skulle dyka upp när som helst och kanske hon var hjorten på spåret eller så skulle hon få upp vittringen då hon kommer tillräckligt nära den. Och då skulle jag ta tillfället i akt och ge henne en läxa om hur obehaglig en vitsvanshjort är.

Efter en stund ser jag att hjorten registrerar nånting i skogen och jag antar att det är Ines som är på kommande.

Alldeles rätt. Hjorten springer sin väg innan Ines ser den och innan jag ser Ines.

När jag får syn på Ines rusar jag dit vilt skrikande HUJ-HUJ-HUJ.

Ines bryr sej inte om mitt skrikande men kommer till mej då jag lockar på henne så jag kan koppla henne.

På vägen hem går vi över stället där hjorten stod utan att det väcker någon reaktion hos Ines!

Kanske.... hon inte bryr sej om hjortar....