Det var på fredagkvällen jag skulle gå till vedlidret och hundarna vill ju gärna komma med för det kan hända att där hänger en hare.

Nu gick det så, att då jag öppnade dörren rusade Ines ut och Bigge efter. Någonting fick de vittring på och jag såg bara svansändor som försvann i skogen.

Göran begav sig ut för att leta efter dem och stötte på grannen som hade sett dem ge sig av västerut med fullt skall på. Sedan hörde också han dem och det var verkligen skrämmande för de jagade mellan 2 landsvägar som dessutom korsas av järnvägen.

Han hörde tåget komma och blev lättad då skallet fortsatte då tåget avlägsnade sej!

Det fanns inget att göra så vi gick hem och lade oss så småningom.

Det blev ingen god sömn! Jag vaknade kl 2... kl 3... och började känna hopplöshet...

Kl 4.20 skrapade det på dörren! Och hem kom en glad och hungrig Bigge. Ines kom alldeles efter men så mycket senare att jag hann tänka att hon gott förlorad.

Efter 9 timmar på skaren var tassarna förvånansvärt hela men ömma

på lördag morgon visste man inte om att det fanns två hundar i huset

så vi lämnade dem hemma och vila då vi gick för att ta reda på vad de jagat.

Det visade sig ha varit hare, troligen en skoghare av spårens storlek att dömma

På mossen gick spåren kors och tvärs och vi kunde konstatera att nu hade hundarna haft turen med sej

Göran undrade om jag är lämplig att ha kennel för det lär redan vara tredje gången de rymmer för mej

Nå, jag lovar bot och bättring....jag lovar!!!