All oro som Merja  i senaste kommentaren väckte , om att höstens lingonskörd skulle pocka på Ines uppmärksamhet så till den grad att hon glömmer att jaga hare, skingrades i morse!

Göran var på morgonens vanliga skogslänk med båda hundarna innan han skulle åka på jobb. Då de var allra längst borta hemifrån, inne iskogen, fick hundarna vittring på hare. Jag kan tänka mej vilken cirkus som uppstod då båda ville iväg i spåret.

Ines har fått ärva Bigges gamla sele då han måste få en ny för att han vuxit sej så stor och nu visade det sej att selen slitits så till den grad att den brast idag då Ines kämpade för att komma iväg efter haren. Där stod sedan Göran och såg bara röken av fröken då hon fri och lycklig stack iväg, med Bigge som var alldeles galen, skällde, ylade och slet i kopplet för att också han skulle komma iväg.

Först fick Göran föra hem Bigge och följde sedan med hur skallet gick, skrämmande nog, mot bilvägen som alltid är vältarfikerad så tidigt på morgonen! Då skallet tystnade tog han sej ut till vägen beredd på att hitta Ines platt på vägen, men till all tur var det inte så illa utan i nästa stund hörde han henne igen i skogen . Efter 20 minuter och tre blåsningar i jakt-trumpeten kom hon till honom.

Det är dramatiskt det här hundlivet!